Jag kan!

Jag har börjat äta ost.

Konstigt kanske, men sant.

Så länge jag kan minnas så har jag inte ätit ost på mina smörgåsar. Smält ost har varit ok, men inte på smörgås.

Jag har alltid fått frågor kring detta, för det är inte helt normalt och ofta lite besvärligt för alla äter ost på sin smörgås.

Men så bestämde jag mig för att pröva ost på mackan. Och det var inte så farligt. Och sen åt jag mer, och det kanske till ockmed var lite gott.

Och idag skrev jag ner det på min inköpslista, för att jag kan tänka mig att ha det som ett pålägg, vilket som helst.

Och då slår det mig att jag bara haft en föreställning om att jag inte tycker om ost. Lika mycket som att jag hade en föreställning om att jag inte kunde lära mig huvudräkning, vilket jag sen gjorde.

Vilka möjligheter detta ger! Jag kanske kan ändra på allt jag vill och kanske kan lära mig allt jag vill. Men vilken prestationsångest det också kan ge. Allt jag lärt mig om mig själv kanske bara är en föreställning, jag kan göra om mig själv när jag vill hur jag vill. Det som begränsar mig är mina rädslor eller min lathet. 

Jag antar att jag kan ändra på det som känns viktigt. som att äta ost:).

eller bara sluta säga: jag är en person som inte äter ost.

Jag är en person som tycker om ost.

Jag är en person som kan huvudräkning.

Jag är en person som kan beskriva vägen.

Jag är en person som kan vara arg.

Jag är en person som tycker om hundar.

Jag är en person som tycker om ost.

Jag är en brännmanet.