Ok, dags att komma tillbaka hit. Har inte längtat ett dugg, men så kom det ett behov, och det stannade kvar i flera dagar, så nu får det bli så.
Har ett annat liv, lever i en annan tid och saknar inte det gamla.
Det blommar fint i rabatterna med Snödroppar men löparskorna vilar allt för ofta ännu.
Ryggen värker av att bära bära bära litet barn men vad gör det.
På sena kvällar hukar jag vid min symaskin, vilket kommer att visas upp här. Kanske kan det inspirera någon, eller kanske bara mig.
Det räcker fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar