Någonting har lämnat mig, kanske är det en annan tid.
Jag kommer ihåg första gången jag såg Michael Jackson på tv och förstod att han var något speciellt.
Jag kommer ihåg när jag första gången förstod vad Dirty Diana handlade om, och grät stilla i baksätet i bilen med freestylen och mitt snart sönderspelade Thriller-Bad band. Jag grät för att han verkade så olycklig.
Han väckte alltid mina sympatier, jag blev aldrig kär i min idol, ville bara vara en del av hans magi.
Då kysste jag hans plansch på väggen varje kväll och sa godnatt. För han var min vän när jag kände mig ensam och jag visste att han förstod mig.
Good night Michael, I love you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar